fredag 8 februari 2008

Hjärtglädje

Sitter just och klagar på att jag aldrig tagit mig in i duschen,
att de tar sån jävla tid att duscha, att de är så jobbigt,
Man ska väl för fan vara glad att man har vatten.
Så jävla bortskämd man är, det är klart nyttigt att fundera över varför man klagar så mycket,
men just sånna tillfällen färdas tankarna iväg på alla barn som inte har vatten, inte har ett hem, inte mår bra, inte har någon familj och jag mår så jävla dåligt.
Jag får rent ont i magen av att fundera på detta, min hjärna vill bara koppla bort det,
man känner sig så fruktansvärt maktlös.
Tänk att små spädbarn just för tillfället infinner sig i ett land där bomber släpps ner på marken så som våra snöflingor faller.
Jag blir så ledsen, det gör mig så jävla ont..

Har iallafall fått snabb snacka med min Lisa, och gud vad upp piggande ett msn samtal kan vara.
Jag är så glad för din skull gumman.
Saker blir bättre, livet är till låns, det betyder att man ska vara rädd om det.
Hoppas du har hittat ditt rätta spår nu!


Jobbar på det här med min bok också, men alltså, ärligt talat, jag kan inte kalla mig själv speciellt arbetssam när jag samtidigt sitter på msn och apan.
Jag måste göra litet ryck, har trots allt en del kvar!


Och sen måste jag även berätta om en söt tant på mitt jobb.
Var med på en pleuratappning idag,
det var såklart denna dementa tant som skulle tappas,
(man tar ut vätska från lungorna i ett slags drän)
hur som helst, hon satt ner lutad mot mig med händerna i mina händer
och tänk vad dessa tanter kan åstadkomma med lite kommentarer,
där stod två läkare, en sjuksköterska och jag och vad som brukade vara en ganska tyst undersökning med smärta för patienten blev något helt annat.
Hon fick mig att skratta så att tårarna kom, och doktorerna kunde ine hålla sig heller när dom såg mig, så där blev de lite tårar också.
Hon var iaf över nittio år och påstod att hennes mor och far bodde hos henne och tog hand om henne, och ni kan bara gissa hur detta spårade ur.
Tillslut började hon gapflabba och peka på mig när hon såg mina tårar och sa "nämen lilla du, den där tappningen hamnade i ditt öga"
Hon var helt jävla genomgo och jag fick verkligen skratta av mig så som man behöver ibland.
Underbart!

Livet är underbart!

Må gott!

Inga kommentarer: