Det här med att leva

http://site.vk.se/Article.jsp?article=183303

Det är något med våren och solen vattenpölar och asfalt.
Som om man börjar leva igen efter en grå och trist vintersäsong.
Jag må kanske ha varit den slöaste i skolan detta år, men jag känner hur otroligt mycket energi som pumpas runt i min kropp direkt jag får se lite sol.
Bara nu att få promenera på asfalten i ballerina skor och se barn som cyklar gör mig mycket gladare!
Tänk så nära det är att man kan gå barbent i kortklänning,
barfota i gräset, och dra på sig bikinin och hoppa i plurret.
Den här sommaren kommer däremot kanske blandas med lite frustration, efter min natt-tjänst på medicin i sommar har jag ingenting att gå tillbaka till, när man annars är van att ha en skola, en vardag att återvända till så står man helt plötsligt inför en väldigt stor utmaning.
Man har ingen aning om vad som kommer hända, var man kommer hamna, visst känns det lite ångestladdat men samtidigt är det en sån fruktansvärd frihet att veta att livet börjar, kanske lite mer på allvar än tidigare, men jag kan lova er att ni kommer få läsa mer om min frustration att sluta skolan.
Jag ser verkligen fram emot att få stå på ett lastbilsflak och skrika att jag har tagit studenten, det är nedräkning varje dag, men det innebär också att jag på ett eller annat vis skiljs från min trygghet, från min klass som varje dag bringar mig skratt. Och jag borde nog reda ställa in mig på att en och annan tår kommer falla den 10 juni.
Men det får man ta då!

Nu ska jag återgå till något skönt, sätta mig på balkongen och njuta av solsken.
Må gott!