Knasigheter

Visst är det konstigt, hur man mår så himmelens bra ibland.
Men samtidigt, så saknar jag en människa så fruktansvärt mycket just nu.
Och jag kan inte riktigt sätta ord på det men kanske handlar det om trygghet, men ändå allra mest om personlighet. Om allt det fina en människa kan ge en bara av total närvaro.

Varför saknar man vissa människor, människor som man säger sig klara sig bättre utan?Hur kan man egentligen säga så, hur kan man veta att man kommer må bättre utan denna människa? Vissa människor etsar sig in och vill inte försvinna, för trots att man svär över dessa människor och är så satansspyless på dem så kan de trots allt vara ens allt i världen.

Jag saknar en människa. Han är nog den människa jag väldigt ofta svär över, som gjort mig ledsen men som samtidigt är en människa som etsat sig fast. Som jag har haft så fruktansvärt roligt med. Ibland blir saker helt fel och snett från början. Synd att man bara får en början



Jag måste städa ikväll,
jag har tusen grejer till att göra, men mest av allt skulle jag vilja krypa isäng.
Den här hostan och förkylningen tar död på mig.
Varje gång jag hostar blir jag kissnödig, vilket är ca 20 ggr i timmen.

Hoppas ni mår bra!